tisdag 8 november 2011

Inget är som väntans tider...

Idag blir inte mycket gjort tror jag, har liksom tappat intresset för att hitta på något att göra varje dag för att få dagarna att gå. Igår blev det en heldag i Malmö så man kan ju säga att kroppen fick sitt. Jag var så slut i kroppen på kvällen och så himla trött, men ändå svårt att sova. Så fort jag lägger mig i sängen blir jag nästan pigg. Jag somnar och sover ett par timmar sen ligger jag där mitt i natten och funderar och grubblar på värdsliga ting... 

Men mest grubblar jag på det lilla liv som ligger och förbereder sig i magen. Man kan ju inte låta bli att undra varför den inte vill komma ut nu, både jag och Martin börjar tröttna på denna väntan nu. Vi har så mycket kärlek som väntar på detta lilla liv.

Idag är vi 10 dagar över BF, men jag känner inget ovanligt, har tid hos barnmorskan på torsdag och jag tror nog att jag kommer att få åka dit för annars så måste det hända något rätt så drastiskt här! Men det besöket är detsista i Trelleborg sen blir resterande besök i Ystad på förlossningen, då barnmorskan inte tar emot besök över v.42 vilket vi uppnår på lördag. men jag har en lite känsla att Martin fårsom han vill, han tyckte redan tidigt i graviditeten att det skulle vara kul om bebisen kom den 11/11-2011 och detta datum är ju på fredag :) Men som sagt, jag känner inga som helst tecken på att det skulle vara något på gång.

Nä nu ska jag nog damsuga och ta hand om tvätten..

2 kommentarer:

  1. Helt sjukt att du inte känner något alls! Stackare! Tänker så på dig. Be barnmorskan göra en hinnsvepning :-) Inget som är farligt eller gör ont och det är inte bra att gå över tiden för länge (hälsar min svärmor!!!) Puss o kram!

    SvaraRadera
  2. Hej! Gick själv över tiden med Filip, 16 dagar, så jag vet hur du känner... men jag håller tummarna att det sätter fart snart, jag hade "gett upp hoppet" på att det skulle komma någon bebis, men han kom och fort gick det när han väl bestämde sig! ;) Så den som väntar på något gott... ;)
    All lycka när det väl e dax!
    Kram från Emma Lorichs

    SvaraRadera